Vidrig humor
Den värsta formen av humor i filmer måste väl ändå vara den när stela och hämmade karaktärer helt plötsligt rycks med i någon form av glädje. Ett exempel för att förtydliga detta, filmen "En värsting till syster" med Whoopi Goldberg. Hennes karaktär kommer till ett nunnekloster och helt plötsligt så rycks de stela och hämmade nunnorna med i hysterisk sång och glädje. Då förväntas man som åskådare till skiten skratta med och tycka "tänk så galet att så stela personer ändå har något spjuveraktigt och glatt under alla nunnekåporna". Det är inte roligt och det kan aldrig bli roligt.

2 Kommentarer:
Även om det kanske inte är riktigt det du avser så tycker jag det är samma fenomen som när dokumenterat tråkiga typer, gärna politiker, ställer upp i typ Snacka om nyheter eller andra program som uppenbart kräver en humorådra. Det blir så in i helvete olidligt att titta på deras tafatta försök att dölja det faktum att de är i helt fel kontext. Anders Borg är t.ex. en sådan som aldrig skall pyssla med sådant. Minns inslaget om hans nedslag i verkligenheten, närmare bestämt ett dagis där han underhöll barnen med en alldeles hemsk barnsång med ett alldeles vidrigt barnsligt tonläge. Lite off topic kanske men nu är det sagt.
Instämmer. Man sitter där med "räddningsfilten" i högsta hugg i soffan när de tafatta försöken till något roligt ska komma. Fy du fan.
Skriv en kommentar!
<< Tillbaka