<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar/12640949?origin\x3dhttp://eriklu.blogspot.com', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

04 juni 2005

Upptaget intervjuoffer

En sak som är rolig med TV-intervjuer i nyhetsprogrammen är följande.

Tänk er att man skall intervjua en politiskt sakkunnig som just har lagt fram en ny utredning. Intervjuen sker då oftast på denna persons tjänsterum. Allt som oftast börjar då reportaget med att en reporterröst berättar om sakinnehållet samtidigt som man i bild får se den politiskt sakkunnige komma in på sitt rum och genast sätta ned och börja arbeta med något. Detta är naturligtvis helt uppgjort i förhand det förstår ju alla men jag undrar varför man väljer att ofta lägga upp dramaturgin i ett inslag på detta sätt.

Publicerat 22:07  

1 Kommentarer:

07 juni, 2005 12:52 av Blogger Erik:

Det måste kännas oerhört fånigt som intervjuoffer att spela in dessa scener.

 

Skriv en kommentar!

<< Tillbaka