<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar/12640949?origin\x3dhttp://eriklu.blogspot.com', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

25 juni 2005

Tittarombudsman

Jag har funderat lite kring det där tittarombudsmän som nu ploppar upp på våra TV-kanaler. Troligtvis finns där någon form av lag eller rekommendation att man som en god TV-kanal aktivt måste kommunicera med sina tittare. Det jag förundras över är dock hur dessa tillsättningar kan gå till. Ta som exempel Claes Elfsberg på SVT som blev tittarombudsman tidigare i år. Hur gick det till när han blev det? Satt han med sin chef på ett utvecklingssamtal och det lät som följande?

"Ja du Claes nu kommer du inte mycket längre inom din yrkesroll, du har varit nyhetsankare, reporter och haft ditt egna utrikespolitiska magasin"

"Ja, men jag skulle verkligen vilja pröva på något nytt och spännande"

"Ja, vi har ju alltid tjänsten som tittarombudsman. Kan det vara intressant för dig? Du behåller din lön, du behöver inte arbeta lika mycket och kan trappa ned inför pensionen samt att du inte har något ansvar men ändå en central roll gentemot våra viktigaste kunder, dvs tittarna".

"Ja tycker det låter väldigt bra, bra betalt, inget ansvar och flexibla arbetstider. Det tar jag".